Koh Chang - Jag och min hängmatta

Då har jag lämnat Koh Samet och Hong Kong gänget för nya äventyr på Koh Chang. Trots att det är en närliggande ö krävdes båt till fastlandet, buss på fastlandet och sist båt från fastlandet...trodde jag! Det visade sig att det behövdes ytterliggare några transportmedel. Väl på fastlandet åkte vi en minibuss i några timmar som man tycker borde kunna köra direkt till färjan. Istället släppte den av oss mitt i ingenstan där vi fick byta till en buss modell större och efter tio minutera busaresa fick vi hoppa av bussen och åka sista sträckan på en pickup då den giganiska bussen inte kom fram på den smala vägen. Omständigt? Behöver jag förrresten tillägga att minibussen hade kommit fram på så väl den stora som den smalare gatan som ledde fram till båten. Vid det här lage var en tysk tjej som var med på resan arg som ett bi då hon med största sannolikhet tyckte att det fanns smidigare sätt att transportera sig på...För egen del hade jag slagit mig ihop med en svensk man, Mattias, i fyrtioårs åldern som var på en två veckors semester från slitet som advokat hemma i Sverige. Trevlig man som jag kom att hålla ihop med under resten av vistelsen på Koh Chang. De två första dagarna bodde vi ganska spartanska bungalows på Loonely beach, ett ganska lunt backpacker tillhåll där dagarna spenderades på stranden och en kvällarna me en öl ii handen. Efter de två dagarna kände Mattias att han behövde få unna sig lite mer på sin semester än en smutsig hydda där man kunde höra diverse oidentifierbara ljud på natten som lät som om de kom innefrån ens egen bungalow och drog med mig till det numera ganska exklusia White sands beach. White Sands var for bara nagra ar sedan ett ganska oexpolaterat omrade framst besokt av backpackers vilket jag hade valdigt svart att se da det idag kryllade av resorts som tavlade i att sla varandra i lyxighet. Detta innebar aven att boendekostanden lag lite over min budget men som tur var hade Mattias vanligheten nog att lata mig hyra in mig i hans dubbelrum for samma peng som jag betalt for bungalown pa Loonely Beach. Aven om det har sin charm att bo lite sunkigare sa sag jag faktiskt emot en varm dusch och A/C pa rummet. Men Mattaias hade inte nojt sig med det. Stallet han valt lag precis vid strandkanten, med en egen pool, gigantiska sangar som maste vara bland de skonaste jag sovit i och handdukar som kandes som len sammet jamfort med den strava resehanduken som varit mitt sallskap de senaste fem veckorna.
Dagarna pa Ko Chang agnade jag mest uppmarksamhet at att hitta lampliga stallen att hanga upp min nyinkopta hangmatta som jag tillsammans med mina nya flipflops pyttsade sammanlagt 100 kronor for.

Life is good!