Trekking i Chang Mai

Efter att inte ha gjort manga knop den senaste veckan ute pa de thailandska oarna kande jag att det var dags att borja aktivera mig. Det blev darfor en tur upp till Chang Mai i norra Thailand som ar kand for sina schyssta trekking-strak. Tyvarr var det en nastan 18 timmars bussresa upp dit - men det var det vart!

Jag kom fram pa morgonen den 2 februari runt sjutiden och klockan tio var det dags att borja trekka, ingen rast och ingen ro. Vi var en grupp om 14 personer som var ute i tre dagar (utom tva som lamnade efter tva). Trevliga manniskor men tyvarr var samtliga utom fyra par som garna tydde sig till varandra. De andra tre, forutom jag da, var en fransk kvinna som reste sjalv och tva (trodde jag!) spanska tjejer i min alder. Flera ganger under resan har det hant att jag hort/sett svenskar pa gatan, och nar jag vant mig om och tilltalat dem direkt pa svenska har de forst blivit lite stallda innan de forstatt att ocksa jag var svensk. Men denna gangen var det min tur att bli forledd av fordomar. En av de tva spanska (trodde jag) slog sig ner vid mig och fragade hur laget var pa flytande svenska. Det tog faktiskt flera sekunder innan jag fick pejl pa laget, da jag forst forsokte forsta vilka spanska eller mojligtvis engelska ord hon hade yttrat. Jag hade bara pratat engelska dittils under resan och svensk ar val kanske inte den forsta nationaliteten man skulle associera mig med om man bara sag mig sa jag blev ganska stalld men till slut foll poletten ner och jag kunde borja prata igen. Hon hade tydligen hort nar jag tidigare sagt till fransyskan att jag var fran Malmo - och det visade hon sig ocksa vara. Och den andra "spanjorskan" visade sig vara fran Argentina men bada tjejerna bodde och arbetade i Barcelona sen nagra ar tillbaka.

Jaja, tillbaka till trekkingen. Den forsta dagen rivstartades med att vi red dryga 45 minuter pa elefanter. Nar alla andra fick sitta i en ganska bekvam och saker kort pa elefantens rygg slumpade det sig sa att nar det var min tur sa fanns det inga platser kvar i korgarna. Guiden som skulle rida elefanten hoppade sonika av och placerade istallet mig pa elefantens huvud dar han tidigare suttit och sedan tog han rast...Det var ganska vingligt oc jag blev nerduschad mer an en gang nar elefanten slangde back sin snabel och tiggde efter mat men grymt mycket roligare an att sitta fastspand i en korg. Darefter knatade vi runt ratt manga kilometer i djungeln och avslutade kvallen uppe i en bergsby dar det bodde ett drygt hundratal ursprungsinvanare. Det slumpade det sig sa att de firade sitt nya ar just den kvallen sa det var festligheter, dans och fyrverkerier for hela slanten. Natten spenderades pa golvet i en trahydda tillsammans med ovriga trekking-gruppen, ackompanjerade av diverse djurlaten som iallafall jag aldrig varit i narheten av att hora tidigare.
Andra dagen kom vi inte ivag forran runt elva-tiden och da stod konstant vandring pa schemat med nagra sma avbrott for att bada i de vattenfallen som vi stotte pa pa vagen. Nar det var dags for lunch gav sig var guide ut i djungeln, hogg ner nagra blad fran bananplantor som fick fungera som tallrikar och nagra bamburor som funktionerade som atpinnar. Den mannen var verkligen ett med djungeln och jag funderade starkt pa att rekomendera for honom att stalla upp i Robinsson, sopa matten med alla och kamma hem den dar miljonen eller hur mycket man nu vann. Kvallen avslutades i en liknande hydda som foregaende natt, men nu mitt i ingenstans. Hojdpunkten pa dagen var nog den slangbellan jag kopte for ett par kronor fran en gumma i en liten by som vi vandrade igenom. Den upptog min fulla uppmarksamhet under resten av dagen, sa till den grad att jag faktiskt tappade bort min grupp vid ett tillfalle nar jag stannat upp for att skjuta prick...
Tredje dagen vankades bara en kort vandring ner till en flod som vi forst fick paddla forsranning ner for, och darefter en lite lungare fard den sista biten pa bambuflottar. Sedan var det ett par timmars bussresa tillbaka till Chang Mai och darmed var mina aventyr i djungeln slut for den har gangen.

Pa hostelet i Chang Mai hann jag forresten traffa en hollandsk kille som berattade en ganska schysst sak om det hollandska studiemedelsystemet. Om man inte sju ar efter sin examen har lyckats fa ett sa pass valbetalt jobb sa att man kan borja betala av sina skulder - sa skrivs de av! Nagot for CSN att tanka pa...