Hoi Ann - Skraddarstaden

De tre senaste dagarna har spenderats i Hoi Ann och har faktiskt petat ner motorcykel-turen fran topplistan! Hoi Ann ar en stad av mindre matt som framst ar kand for att den i princip bara bestar av skraddare - lite som Uppsala och dess studenter.

Formiddagarna har spenderats at att ranna runt till skraddare och bestalla, prova och andra klader som inte sitter som de ska. Darefter har vi lanat cyklar och trampat oss de dryga 5 km ut till straden. Efter manga timmar av avkloppning efter var harda morgon cyklar vi tillbaka, provar lite till och kakar sedan en battre middag.

Hoi Ann kan lattast sammanfattas sa har. For runt 700 spann har jag fatt en varjacka, ett par linnebyxor, en kostymskojrta, en vanlig skjorta och vast uppsydd helt efter egna onskemal och matt. Lagg till tva slipsar!

Jag gjorde aven ett tappert forsok att sy upp ett par kopior pa mina favorit-sneakers som har borjat ga sonder och slutat saljas dar hemma. Detta pahitt kom jag pa sista pa tisdagen, och vi skulle resa tidigt tidigt onsdag morgon. Efter en del forhandlingar, prutande och disskusioner kom endades vi om ett pris och att skorna skulle hinna vara klara till kvallen - klockan nio. Efter att ha kakat middag med svenskarna promenerade vi till skraddaren totalt - fore nio. Efter att ha fragat runt pa gatan fick vi vagbeskrivningen till hennes andra butik en bit bort dar hon troligtvis befann sig. De visste inte exakt gatunumret men det skulle bara finnas en skraddare pa den gatan fick vi veta. Men de andra skraddarna varnade oss - "we are a afraid of her" som de uttryckte det. Efter att ha knatat till gatan ifraga mottes vi av ungefar ligga manga skraddarbutiker pa den gatan som det finns i resten av hela Hoi Ann. Dar borjade vi forhora tre andra kvinnor som jobbade i en butik efter var skraddare men de kunde inte vara behjalpliga. Vi gar tillbaka till den forsta butiken och hoppas att nagon ar kvar. Och det visade sig sig att en butiksagare fortfarande jobbade. Tyvarr stank han sprit och meddelade med ett leende pa lapparna att han skulle visa oss hem till skraddaren i fraga som bodde precis runt hornet. Val dar mots vi av ett tomt, och morkt hus. Mannen insisterade anda pa att forsoka ta sig in i huset da han menade att skraddaren var hemma. Nar mannens bultande overgar till ett regelratt inbrottsforsok sa beslutar vi oss att lamna honom darhan. Vi var inte sa intresserade av att veta hur det hela skulle varken fortskrida eller sluta. Efter en del runtfragande tror vi oss iallfall ha hittat ratt till skraddarens andra butik da det iallafall star samma namn pa dorren. Sa klart ar affaren stangd da klockan nu faktiskt narmat sig midnatt. Utanfor sitter en man och pa dorren star ett mobilnummer. Vi far mannen att ringa numret som vi antar gar till agaren. Tio minuter senare ser vi henne komma akandes pa sin motorcykel -bara for att konstatera att det inte ar samma agare som till den andra butiken. Den har kvinnan ar dock forstaende och visar sig veta var "var" skraddares riktigt butik kan tankas finnas. Vi tar oss dit och det visar sig vara den gatan vi hade fatt vagbeskrivningen till fran forsta borjan. Vi laser oss runt pa dorrarna och hittar till slut ratt. Precis nar vi kommit fram till dorren kommer en man ditakandes pa sin moped. Han bekraftar att vi antligen har kommit ratt men har inte en susning om vilka skor vi kan tankas mena. Han lovar att forsoka ta redan pa hur landet ligger och om skorna ar fardiga, komma forbi vart hotell med dem senare inatt. Sa skedde inte. Ingen kan iallafall anklaga oss for att inte ha forsokt. Istallet for att fa ett par nya, schyssta skor blev jag en hogersko fattigare da skraddaren beholl den for att gora kopian. Detta tror jag faktiskt gladjer iallfall tva personer i min narmaste krets som tjatat pa mig att kopa nya skor i ett par manader nu...Men tro inte att jag gett upp. Vansterskon ligger kvar i resvasken tills jag hittar en ny skraddar som kan gora kopior!

Sista saken vard att namna fran Hoi Ann kan vara det frackaste (inte i positiv bemarkelse) jag har varit med om. I slutet pa cykelvagen ut till stranden, precis innan strandkanten, star varje dag en uniformerad man, bevapnad med visselpipa och batong. Nar ma kommer cyklande borjar han vissla och banka med batongen mot en plattavla sa att det hors over hela Hoi Ann. Han dirigerar sedan en vidare till cykelparkeringen vid sidan av vagen dar det kostar ett par kronor att stalla cykeln. Forsta dagen lyder vi, som alla andra. Men andra dagen borjar vi skonja ett monster. Mannen visslar och skriker bara at alla turister, aldrig till vietnameserna. Och hans pa hans uniform syns inget tecken som visar att han skulle vara anstalld av nagon sarskild myndighet eller likande. Han ar helt enkelt bara en "entreprenor" som haft frackheten att skaffa mundering som utklar honom till polis och sa tjanar han sitt levebrod. I Sverige tror jag det kallas foregivande av allman stallning men ar tveksam till om det finns nagon motsvarighet i Vietnam...