Efter att ha lämnat resans höjdpunkt så här långt, Hoi Ann, var det även dags för min resekamrat John att lämna Sydostasien. Ett tidigt flyg till Hanoi och sedan skulle Johnny via Bangkok hem. För egen del skulle jag spendera några ensamma dagar i Hanoi och Halong Bay, trodde jag! Redan på flygplatsen slog jag ihop mig med två australiensiska systrar som blev mitt nya sällskap de närmaste dagarna. Hela Hanoi-vistelsen gick faktiskt i australiensiskt tecken då vårt hostel både ägdes och befolkades av aussies. Det blev ett par schyssta dagar då jag under dagtid hann se alla sevärdheter med Ho Chi Minhs masoleum som höjdpunkt medan kvällarna ägnades åt grillning, öl och vattenpipa med australiensarna. Vi blev ett gäng på ett tiotal personer med mig som enda utböling. Australiensarna var duktiga på att hålla låda oavsett om kvällen precis börjat och stämningen var på topp eller om det var tidigt morgon och alla lite lagom tunga i huvudet. De pratade, skämtade och skrattade som om de känt varandra hela livet och jag som annars tycker mig vara duktig på att prata fick knappt en syl i vädret. Men de var grymt trevliga och dessutom Sydneybor ett flertal av dem så jag har redan lite utekvällar inplanerade!
Fredag och lördag ägnades åt en båtturbur ut till Halong Bay med ovannämnda gäng. Ett av tre limestone områden på jorden vilket på vanlig svenska betyder att det var en mängd klippor av limesten av varierande höjd och storlek utplacerade i en stor bukt. Enligt legenden hade vietnameserna tillkallat hjälp från flygande drakar när kineserna anfallit och drakarna hade då spottat ut klipporna från sina käftar för att sänka de kinesiska fartygen. Vi paddlade runt klipporna med kajaker ett par timmar och sedan vankades middag och fest på båten. Schysst upplevelse men som nog gör sig bättre i lite varmare och soligare väder! Tillägas kan att till och med längst ut bland de minsta och avlägsnaste klipporna kunde man höra den numera alltför välbekanta uppmaningen "Buy something!?" från försäljare i sina roddbåtar...
Nu har det blivit dags att lämna Vietnam då mitt visum, eller egentligen avsaknad av visum, gått ut. Ett spännande land med en tragisk historia. Ett land med fantastisk natur och landsbyggd men i min mening inte lika sevärda storstäder. Ett land med ganska dålig mat och försäljare som alltid försöker lura en, men alltid med ett leende på läpparna och ett skratt nära till hands om man ser bakom deras stenhårda fasad!
Ett land väl värt att besöka!
lördag 24 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fan, det låter som att du har det hur bra som helst! Skönt att läsa! Ta hand om dig bro! Arsalan
SvaraRaderaMr. George, You are fast becoming a World traveller. You could easily write a travel epilogue.
SvaraRaderaCongratulations.
Vijay