Koh Samet - Att resa ensam(?)

Efter en kort men händelsrik mellanlandning i Bangkok, utgång som började med fyra britter pa Ko San Road och slutade på en bar med livemusik med ett gäng norskor, har jag kommit till Koh Samet. En liten paradisö med en vitkornig sand finare än mjöl och så klarblått vatten att man lika gärna kan snorkla istället för att behöva dyka neråt!

Inför att Johns resa började närma sig sitt slut kände jag en viss oro inför den kommande ensamheten. Ironiskt nog tror jag att jag var ensam längre stunder om dan när vi reste ihop, och det var varken många eller långa tillfällen, än jag hittils varit på hela resan. Naturligtvis blir man mer benägen att börja prata med kreti oh pleti men samtidigt visar även andra resenärer ett större intresse för en. Britterna i Bangkok träffade jag under en av dessa korta ensamma stunder när jag käkade middag och de vinkade över mig till deras bord för att jag satt ensam..

På resan till Ko Samet slog jag mig i slang med tre studenter från Syd-Korea som var här på semester. De hade mycket spännande saker att berätta samtidigt som en del av deras seder och vanor var lite oförståeliga för mig. De bad tusen gånger om ursäkt innan de ställde den stötande frågan hur gammal jag var och när jag på jakt eftet boende föreslog att vi skulle dela upp uppgiften så att jag och Chang frågade runt medan den totalt utmattade tjejen Sussie och Paul satte sig på stranden och höll ett öga på våra blytunga väskor var det helt otänkbart. Jag antar att det var av ren artighet att de inte skulle vila medan vi sprang runt men jag hade bara varit tacksam att få slänga av mig ryggsäcken och tyckte alla vann på det. I Korea betalar man förresten bara 30 spänn i månaden och kan då lagligt ladda ner obegränsat musik. Det är ett alternativ till att kriminalisera och försöka lagföra halva Sveriges befolkning med start 1 april..

Merparten av tiden här har annars spenderats åt att sola, bada, köra jetski och hänga med ett gäng europeiska och amerikanska utbytesstudenter i Hong Kong. De kom dit i början på året och har redan fått ledigt för det kinesiska nyåret. Sju killar från Norge, Holland, Cypern och USA samt fyra tjejer från USA och England. Killarna är supertrevliga och den patriotiske cyprioten blev helt till sig när han fick prata grekiska. Han menar att han letat med lykta och ljus efter en landsman sedan han lämnade sitt hemland. En typisk grek helt enkelt. Tjejerna, bortsett från en, är antingen lite arroganta eller bara så där småblåsta/ovärldsvana som bara amerikaner kan vara. Jag fick bland annat veta att de minsann besökt Sveriges huvudstad Kopenhamn när jag berättade att jag pluggade i en studenstad norr om vår huvudstad. Den brittiska, och trevliga, tjejen himlade med ögonen och hade däremot genast förstått att det var Uppsala jag avsåg. Hon är förresten egentligen argentinsk, Oscar!

Annars går kvällarna mest åt att kolla på eldshow på stranden, dricka öl, röka vattenpipa och träffa svenskar. Det kryllar av svenskar här nere och Hong Kong studenterna blir alltid lite bittra när jag får träffa prata mitt eget språk men ändrar snabbt instälning när de svenska tjejerna ansluter sig till vårt sällskap...

Imorgon bär det av till Ko Chang. Jag saknar er alla där hemma!