Cao Dai tempel och Chu Chi tunnlar

Da vi i princip avverkat "alla" sevardheter i Ho Chi Minh igar blev det idag en dagsutflykt.
Forsta stoppet pa resan var Cao Dai templet. For er som inte visste det (troligtvis alla som inte ar sa allmanbildade att ni inte ar varldsmastare i TP) ar det en vietnamesisk religion som plocka det de tycker ar godbitarna ur buddismen, taoismen och konfucianismen Religonen har mer an tva miljoner anhangare och hade under femtio-talet till och med en egen 25 000 man stark arme. Templet var imponerade, allt klatt i guld, blatt och rod vilket ar fargerna som representerar de tre religionerna.

Chu Chi tunnlarna var nagra av de underjoriska tunnlar som Viet Cong (VC) borjade bygga under 40-talet och slutforde 20 ar senare under kriget mot amerikanerna. Dessa tunnlar var (surprise!) belagna i Chu Chi-distriktet. Dar fick vi traska runt i skogen dar det myllrade av forsatliga mineringar, falluckor varunder det vantade sylvassa jarnpalar och mangder med tunnlar. Tunnlarna var sa sma att vi knappt kom in i dem och de tappra turisterna som krop igenom en av dem hade fatt laga sig pa mage kravlandes och kranglandes igenom dem. Tunnlarna hade medvetet byggts valdigt sma sa att amerikanerna med sina storre kroppshyddor och annu storre militara utrustning inte skulle kunna folja efter vietnameserna nar de blev jagade. Amerikanernas military "intelligence" hade aterigen visat sig vara helt vardelos da de hade forlagt en av sina storsta baser rakt over tunnlarna. Det tog dem sedan nastan 8 mander att lista ut hur de kunde bli beskjutna i sina talt under nattetid trots att ingen av vaktposterna hade sett skymten av VC.
Pa tal om att skjuta fick vi mojligheten att provskjuta lite vapen paen skjutbana i anslutning till tunnlarna. Vi (John som till skillad fran mig kan lite om vapen) valde en M16 vilket var amerikanska militarens klassiska vapen bade under Vietnamkriget och senare. Kul att prova men jag tror inte jag har nagon karriar som varken jagare eller krigare framfor mig.

Denna dag fick jag aven forklaringen till varfor vietnamesernas engelska, trots deras stora ordforrad och goda grammatik, ar nast intill oforstaelig ibland. Det vietnamesiska spraket bestar bara av ord som har en stavelse. Nar de talar engelska delar de darfor upp orden i en-stavelse ord. American enemy (ett ord vi horde ofta under dagen) blir alltsa ameri ca ene my.

Nu vantar nattbussen till Da Lat!.