Up and running - Kort resumé

Sa dar ja - da har man antligen tagit tag i det har med att skapa en blogg sa att jag slipper skriva langa personliga mejl till er allihopa :). Funderade forst pa en resedagbok men det blev en blogg istallet for att ni ska slippa fa enarverande mejl stupp i kvarten och kan kika in da och da nar ni har nagra minuter over och funderar pa vad er alskade van har for sig pa andra sidan jordklotet.

Jag kommer val skriva ett par ganger i veckan beroende pa tillgang till internet och om det finns naget intressant att skriva. Tumregel - Om jag har/hade kunnat gora det i Sverige - kommer jag inte skriva om det.

Det har forsta inlagget blir lite langre da jag tankte uppdatera er om vad som har hant. Darefter kommer det bli lite kortare (och mer lasvarda).

Resan
Resan paborjades pa lordag morgon och gick via Kopenhamn-London-Hong Kong-Kota Kinabalu (Norra Borneo)-Tawau (sodra Borneo). Som tur var hade jag inga langa mellanlandningar, tvartom da jag fick springa mellan gaterna vid tva tillfallen. Tyvarr hade inte mitt bagage samma snabba lopsteg, varfor det inte hann med planet till Kota Kinabalu fran Hong Kong. Vart ar att notera ar att nar man gick av planet i Hong Kong stod ett antal flygvardinor fran alla connecting-flights och ropade efter oss. Man anslot sig till lampligaste (sotaste) och sedan tog dom dig i handen och foljde dig till gaten - smidigt aven om det innebar att man inte hann strosa runt p[ flygplatsen da det var ratt brattom. Pa KK stod sedan en annan flygvardina och vantade med meddelandet att min vaska inte hunnit med planet. Den skulle komma pa kvallen. Problemet for min del var ju bara att jag skulle vidare till Tawau. Men inte med samma flygbolag! De ansvarade namligen bara for vasken till KK. For att gora en lang historia kort och for att passa pa att ge en tribut till malaysiernas organisationsformaga stod min vaska utanfor mitt rum pa vart hostel drygt sju timmar senare. Och da ska tillaggas att hostelet inte ens ligger i Tawau utan 1,5 timmar bort. Jaja, detta var kanske inte sa intressant men jag tyckte det var kul och eftersom det ar min blogg far jag skriva vad jag vill (detr har har redan borjat stiga mig at huvudet marker jag).
Pa Tawau mottes jag dock av en battre overaskning. John var min inplanerade resekamrat hade med sig min icke-inplanerade kamrat Olle hit. Olle var ju sugen pa att folja med nar vi bokade (och vi var sa klart sugna pa att han skulle med) men det blev inget - trodde jag. Pa nyarsdagen hann Olle andra sig, boka biljett, vaccinera sig, skriva ut ett helt medecinskap - end of storie.

Pa plats
Sondag kvall var vi alltsa pa plats i Semporna som ar den lilla staden dar vi bor och kommer vistas en vecka. Det ar en liten stad framst bestaende av ett gang dyk-stallen. Harifran tar man sedan batar ut till schyssta oar som narmast kan liknas vid on som de strandar pa i Lost. Mest kand ar Sipadan som sags vara ett av de schysstare dykstallena i varlden. Pa Sipadan dyker man inte mot botten utan mot bergsvaggen som utgor sjalva on om jag forstatt det hela ratt. Har bor vi pa ett schysst hostel som tillhor dykforetaget och dar det bor rattor pa vart tak. Har troligtvis hort mer svenska an nagot annat sprak har da det verkar som om halva Sverige flytt kylan dar hemma och hittat just hit av alla obskyra platser pa jorden.

Dykcertet klart
Mandag till onsdag agnades att ta mitt dykcert i det 28-gradiga klarbla/grona vattnet. Tva andra (svenskar sa klart) var ocksa med pa kursen. Sjalva kursen var val inte det roligaste, teori hela forsta dagen och nastan hela andra dagen agnades at en massa ovningar i ganska grunt vatten. Idag var vi dock klara med alla nodvandigheter och borjade dyka ordentligt - och nu blev jag imponerad pa allvar. Det finns en helt annan varld dar nere pa havets botten - och det kanns som att man kan utforska den i oandlighet. Var dykinstuktor med over 1500 dyk i rygger sag en ratt haftig fisk(?) idag som han menade att han aldrig sett och spanat efter i flera ar. Och det basta av allt - man ar tyngdlos och kan darfor halla pa att leka runt hur mycket man vill. Matrizx-moves, sta pa huvudet (och inte pa botten utan mitt i havet) gigantiska hopp pa flera meter - jag lekte sa lange jag bara kunde tills t.o.m. var instruktor som kan vara den barnsligaste manniskan pa jorden trottande pa mig.


Sadar - nu har ni fatt en kort (lang) uppdatering av laget. I fortsattningen kommer det bli lite kortare texter sa att man orkar ta sig igenom det hela.
De narmaste tva dagarna ska vi dyka pa Sipadan - aterkommer med en rapport och forhoppningsvis lite bilder darifran.

Jag saknar er alla dar hemma - Ta hand om er!