fredag 9 januari 2009

Sipadan

En man visare an vad jag ar har sagt att borja dyka pa Sipadan ar som att tavla med bilar och borja med Formel 1.
Efter att ha hort allt snack, kikat pa alla bilder och sett extasen i folks ogan nar de pratat om dykningen pa Sipadan var forvantningarna hogt stallda. Och vi blev inte besvikna. Redan nar vi hoppade i land for att skriva under vara tillstand (Sipadan ar sedan 2005 klassat som ett naturresarvat skyddat av militaren varfor man inte langre kan bo pa on och bara ett forutbestamt antal dykare far vara dar varje dag) sag vi fiskar som de andra dykarna inte har sett en enda gang hittils under sin karriar. Det har med ett begransat antal persone/dag ar forresten en valdigt god ide vars grundtanke upphalls i praktiken av dykstallena och tur ar val det. For att om man bara hade forlitat sig till militaren sa ar det tveksamt hur det hade gatt. Da det oftast kravs en framforhallning pa nagra manader for att fa ett tillstand (och de flesta saknar dylika framforhallning) ar alla dar under falska namn. Vi hade alltsa namn pa folk som var dar for tva manader sedan och folk som kommer dit om tva manader kommer att anvanda vara namn. Sitt pass-nummer som man egentligen skulle fylla i kunde man lamna blankt och en av killarna pa baten skulle utge sig for att heta Mette men rimligtvis kryssa i att han var en male. Det basta av allt var anda att nar baten lamnade on sa skulle vi ta ett gruppfoto med alla pa baten och sedan mejla in for att pavisa att det inte var fler folk pa baten an vi hade tillstand for. Hur man som stod bakom kameran var det ingen som fragade. Men som sagt uppratthaller dykstallena reglerna noga och tar aldrig med sig fler personer an da har tillstand till!

Tillbaka till dykningen. Sipadan ar alltsa nagot som narmast kan beskrivas som en paradiso en timme utanfor Borneos kust med en strand vars sand ar vitare och finkorningare an mjol. Resten av on bestar av en gronskande djungel, 28-gradigt varmt vatten och en sikt under ytan pa over 30 meter! Ett par meter ut fran strandkanten stupar det sedan ner mellan 600 och 1500 meter pa sina hall. Man dyker alltsa inte mot botten utan mot sjalva klippvaggen till on. Vi spenderade tva dagar och sex dyk ute pa detta stalle och fick se allt mellan hajar till flera meter stora skoldpaddor simma omkring dar nere. Korallerna ar levande, vitala och fargglada och man flyter bara med de svaga strommarna langs on och njuter. Bilder utlovas sa fort jag sitter vid en dator som inte har en stor varningslapp paklistrad som varnar for att ansluta kamror och USB-minnen till datorn p.g.a. virus.

Jag har visserliggen lovat att halla inlagen nagorlunda korta men denna upplevelsen kunde jag inte undanhalla er!

1 kommentar:

  1. Hahaha - låter ju precis som att du skulle trivas som fisken i vattnet (för att sno Antons ordvits) med de där reglerna och byråkratin. Du är ju så kreativ med sånt min vän! =)

    SvaraRadera