Da Lat - Den eviga varens stad

Nattbussen var forvanandsvard bekvam. Det enda problemet var att den stora facinationen for AC ledde till att det kandes som minus tio grader i bussen och att det lat som om busschaufforen skulle do i lugninflammation varje gang han forsokte ta ett andetag som renderade i en massiv hostattack. Jag palsade pa mig sa gott jag kunde men det mesta lag sa klart i vaskan under bussen. Nar jag hade tackt alla delar av kroppen som bade gar och inte gar att tacka aterstod bara huvudet. Da jag inte var sa forutseende att jag hade med mig en mossa fick mina badshorts ett helt nytt anvandningsomrade!

Framme i Da Lat klockan sex pa morgonen och givetvis hade vi aterigen inte varit sa forutseende att vi hade bokat nagot hotell. Kalla, trotta och hungriga drar vi oss till minnet att Johns syster tipsat om nagot stalle i stil med Dreams Hotel. Vi blir paflugna av en mopedtaxi sa fort vi stiger av bussen. Han ville ha 10 000 dong for att kora oss dit och vi orkade inte ens pruta. Med tanke pa vad jag skrivit tidigare om min 70-procents regel maste han ha tyckt att vi var dumma i huvudet. Annu mer forbryllad maste han ha blivit nar vi kom fram. Han hade tagit fel och trott att vi menat My Dreams Hotel. Bara femtio meter darifran hade jag sett att vi korde forbi Dreams Hotel men hade inte riktigt orka klamma ur mig nagonting. Val framme hann han borja banka pa dorren och vacka agaren innnan jag hunnit forklara att vi var fel. Agaren som kunde annu mindre engelska an var chauffor forstod ingenting nar jag forklarade att vi kommit fel. Vi orkade inte dividera eller krava att chaufforen skulle kora oss ratt utan tog bara vart pick och pack och knatade de femtio meterna upp for gatan. I chaufforens ogon var vi tva killar som betalat ett hutlost overpris for att aka till ett hotell som vi valde att inte ta in pa och dessutom inte kravde att bli korda till ratt stalle utan gick till fots med vara gigantiska ryggsackar...

Val framme pa Dreams Hotel mottes av vi en rar tant med det varmaste leende jag har fatt. Hon forklarade vanligt att hon inte hade nagra rum just nu men kanske skulle fa nagot senare under dagen. Da klockan bara var sju pa morgonen visste hon inte om nagon skulle checka ut senare. Under tiden bjod hon oss till det av farsk frukt bestaende och uppdukade frukostbordet. Vi fick te/kaffe, farskpressad apelsinjuice och agg tillagade pa valfritt satt. Vi fick aven anvanda hotellets datorer med internet och lamna vara vaskor dar medan vi strosade runt pa stan efter ett hotell. Innan vi kommit sa langt hade hon dock redan vaskat fram ett rum at oss. Vad jag tidigare sagt om vietnamesernas girighet galler inte langre (eller iallafall inte den har tanten.)

Da Lat ligger 1500 meter over havet och har ar darfor betydligt kallar an i resten av Vietnam. Det ar en tjock troja och skor som galler for forsta gangen sen vi lamnade Sverige. Nar solen val ar framme branner den till ratt bra da vi ar sa hogt uppe sa det ar ett evigt av och pa-tagande av den tjockare trojan. Staden kallas den eviga varens stad da den ligger omgiven av en fantastisk natur bestanda av sjoar, gronska och vattenfall. Har odlar den jordgubbar aret runt!

Vi fortsatter att vara ratt effektiva och har under dagen sett Crazy House, Summer Palace, en pagoda, den katolska kyrkan och vandrat runt den fem km langa sjon som ligger mitt i staden. Crazy House ar precis vad det later (nej - inte ett mentalsjukhus). Det ar ett hus som ritats och designats av dottern till Ho Chi Mins eftertrader. Hon fick fria hander att skapa ett hus efter eget tycke och den fantasin hon har uppbadat gar inte att beskriva. Har om nagonstans maste uttrycket "en bild sager mer en tusen ord" ha myntats" da jag inte ens tror mig kunna borha beskriva det men hade jag inte glomt sladden till kameran dar hemma hade ni fatt se en bild som fangade hela galenskapen. Det gar inte att beskriva med ord sa jag ska inte ens forsoka.

Dagens tips blir alltsa -googla pa Crazy House Dalat och valj bilder.