Bangkok

Jag lämnade Chang Mai precis på samma sätt som jag anlände, nämligen raka vägen från trekkingen till nattbussen med destination Bangkok. Det blev med andra ord fjärde natten i rad som jag inte skulle få sova i en säng, efter en nattbus till Chang Mai, två nätter i djungeln och nu ytterliggare en nattbuss tillbaka till Bangkok.

Första dagen i Bangkok klarade jag av de flesta sevärdheter tack vare att jag lyckades rekvirera en tuk-tuk chaufför som körde runt mig hela dagen för femtio spänn. När det började dra ihop sig till eftermiddag insåg han vilken dålig deal han troligtvis hade gjort för då hade plötsligt alla ställen jag ville till stängt för dagen. Som tur var hade jag min resebibel, a.k.a. Loonely Planet med mig och kunde visa på att de skulle vara öppna i flera timmar till och efter lite tjat gav han med sig. Han klämde även ur sig ett pliktskyldigt, men föga övertygande ”Oj, det var visst öppet fortfarande. Konstigt, det måste vara något extra idag” vid varje stopp. Hur som, såg jag det kungliga palatset (mycket imponerande), den stående-, liggande-, sittande-, stora-, gigantiska-, och troligtvis ett par till Buddhan i diverse tempel. Däremellan hann han även köra mig till en smyckesfabrik och en skräddare som delade ut gratis bensinkuponger mot att tuk tuk-chaufförer slussade dit turister, samt erbjuda mig hotell i Bangkok, biljett och boende till Ko Pah Ngan, biljett till Kuala Lumpur…ja i princip resa och logi på varenda plats som återstår på min resa. Efter att ha sett så många tempel och andra sevärdheter så ögonen höll på att trilla ut avverkade jag i snabb takt Chinatown och Little India. Därefter var det dags för lite hederlig thai-boxning. 10 matcher á 5 rundor var så det skulle hålla på några timmar. Jag bänkade mig mitt bland thailändarna och undrade i mitt stilla sinne varför alla andra västerlänningar satt ett tjugotal meter till vänster. Ganska snabbt fick jag ett svar på den frågan. När matcherna drog igång flög thailändarena upp från bänkraderna och började skrika och kasta pengar mot en man som stod längst ner och flitigt antecknade alla rop. Som ni kanske annat hade jag hamnat mitt bland ett gäng spelgalna thailändare som livebetade (och här talar vi inte om någon mesig internet-betting utan riktigt hardcore som man ser på amerikanska filmer från sjuttiotalet) på vem som skulle slå den andre blodig. Jag satt och trivdes ganska bra i kaoset när en äldre man vänder sig om till mig med en förtryckt lapp där han vänligt men bestämt ber mig flytta på mig eftersom jag sitter i betting-zonen. Efter att jag protesterar lite, samlar han ihop ett gäng bestämda thailändare vars ansiktsutryck sa mer än tusen ord och jag flyttade mig ganska omgående över till de andra västerlänningarna en bit bort. Efter ett par matcher började jag tröttna på att kolla på två testosteronfyllda män puckla på varandra och gav mig ut för en helkväll på Ko San Road.

Nästa dag dedikerade jag totalt åt shopping bland galleriorna runt Siam Square. Denna dag lyckades jag även få tre relativt vedertagna uppfattningar/sanningar bekräftade för mig. För det första att Thailand är ett billigt land. För drygt 500 spänn köpte jag ett par schyssta jeans, tredje säsongen av Arrested Developement på ”DVD”, såg vad som kan vara filmhistoriens sämsta film på bio, käkade två mål mat, åkte ett par runder med taxi och tuk tuk samt säkert ett par saker till som jag glömt vid det här laget.
För det andra har jag nu fått bekräftat att engelskan har ett så mycket rikare ordförråd än svenskan som folk gör gällande. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att resa ensam i princip innebär att aldrig vara ensam. Det gällde även i Bangkok. Men i Bangkok kände jag mig väldigt ensam trots att jag inte var själv i många minuter. Det är lite svårt att förklara men för att då ta hjälp av den betydligt mer innehållsrika engelskan kan man enkelt förklara det som skillnaden mellan att vara alone och lonely. Jag var verkligen inte alone i Bangkok, men kände mig väldigt lonely på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Det kan bero på att folket man träffar i större städer är så inne i sitt, det ska turistas, shoppas, och festas. Gärna allt på samma gång och i ett rasande tempo. Ute på öarna, mindre städer och på trekkingen har det mest handlat om att hänga på stranden, hostels eller pubar och bara snacka skit med första bästa människa som ser trevlig ut…
För att återgå till den tredje sanningen gjorde jag först ett tappert försök att köpa ett par snygga Diesel-jeans i en riktigt Diesel affär. Vi talar alltså inte om några kopior för en gångs skull. När jag ber om ett par jeans, storlek 30-32 blir jag informerad att de inte har så långa jeans. Det längsta de har är i storleksordning 30! Thailändarna är verkligen så små som de ser ut att vara…
Kvällen avslutades med att göra något jag inte gjort på hela året – gå på bio. Tyvärr var jag lika dålig på att välja film som jag brukar vara. The day the earth stood still kan vara något av det sämsta som amerikansk filmindustri fått fram, och då finns det mycket dåliga filmer. Keanu Reaves spelar någon slags utomjordning som kommer till jorden för att rädda den – från mänsklighetens naturförstörelse. Jag kan se sensmoralen i filmen och behovet av en sådan film – men för att den ska få någon genomslagskraft ska den gärna ha potential att locka fler än de fyra(!) besökarna som var på plats, och detta var på en lördagkväll. Jag hade troligtvis gått i förtid om det inte var så att jag var väldigt trött, och stolarna några av de bekvämaste jag har suttit i. Det enda minnesvärda från kvällen var att innan filmen började så visades bilder på kungen och hela salongen (alla fyra) skulle stå upp under tiden samt att bioduken verkade större än hela Malmö stad. Människornas händer var större än hela min kropp och om man inte satt allra längst bak var det i princip omöjligt att få en överblick över hela duken.

Sista dagen behövdes mest fördrivas i väntan på nattbussen till Ko Pah Ngan. Jag hade läst i min resebibel att det skulle finnas RiverExpress båtar som körde längst floden och var ett flitigt använt transportmedel av lokalbefolkningen. Jag knatade alltså ner till närmsta pir och blir genast påhoppad av en man som ser ut som behörig företrädare för RiverExpress och vill köra mig längst kanalen – för bara 1000 baht (250 spänn) per timme. Efter att ha skrattat lite åt hans erbjudande får jag till slut ner det till 500 baht men det var självklart ett specialpris bara för mig, och då måste vi vänta på att det kommer fler passagerare så att det ska vara värt att åka. Jag är på vippen att gå med på det, men kan inte riktigt släppa tanken att det skulle vara helt otänkbart för lokalbefolkningen att använda dessa båtar som färdmedel till det priset. Antingen jobbar han inte åt RiverExpress eller så är han på god väg att göra ett par tusen procents vinst på mig. Jag tackar alltså och traskar längst vattnet i tio minuter men kan inte hitta någon annan båt som verkar vara billigare. Jag är precis på väg att ge upp, när jag ser en båt fullpackad med thailändare lägga till ett tiotal meter bort. Jag beger mig dit och för då veta att man kan åka med båten längst hela floden för den facila summan av 13 baht! Sagt och gjort. Jag hoppade på och åkte med båten hela vägen till ändhållplatsen vilket var den gamla hamnen som låg en bra bit utanför staden. Det blev lunch på ett ställe som inte kunde varit mer lokalt även om de försökte. Gatuköket låg inklämd i en smutsig gränd och personalen kunde inte ett ord engelska. Efter en del gester och läten lyckades jag beställa något som visade sig vara en fin portion kyckling med ris för inga pengar alls. Det enda man kunde anmärka på var den totala avsaknaden av hygien och blir jag inte magsjuk efter den lunchen kommer jag aldrig bli det. Därefter visade det sig att ändhållplatsen för båten även var starthållplasten för skytåget som jag velat, men inte hunnit åka, ända sedan jag kom till Bangkok. Jag hoppade av tåget vid Siam Square och hann med en runda på deras gigantiska undervattensvärld innan det var dags att ge sig tillbaka till stan och nattbussen till Ko Pah Ngan, där det vankas full moon party.

Det är med andra ord slut på sevärdheterna och dags för lite fest.