Första dagen av allvar – kurser, boende och lokaltrafik

Dagen har i princip bara flugit förbi men tack vare den otroligt välorganiserade EM har den förflutit väldigt lyckat och smärtfritt. Det första som skulle göras var att gå och registrerar mig hos Exchange Office. EM hade övertalat mig att gå dit tidigt, redan vid åtta, eftersom denna vecka skulle samtliga 40 000 studenter vid UNSW vara på plats för registrering. Det visade sig vara lite för tidigt då de inte öppnade förrän nio men som tur var hade en kvinna kommit in lite tidigare och hjälpte mig direkt. Jag fick en lång ”To do – list” och första uppgiften var att skaffa ett studentkort och studentID. Utan dessa kunde man i princip inte göra någonting annat. Givetvis behövde man sitt pass sa kvinnan och lika självklart var det att jag lämnat mitt hemma. Jag begav mig ändå bort till FM som administrerar korten och hoppades på det bästa. Kön var ungefär lika lång som en tågresa från Uppsala till Malmö brukar kännas men som tur var stod EM längst fram i kön så jag lyckades slinka in till henne. Och lika tur var det att de lät mig hämta ut mitt kort med bara körkort som ID och inte pass. Nästa uppgift var att välja kurser, få dem godkända och stämplade av juridiska institutionen och slutligen få internationella kontoret att registrera mig på kursen. Jag försökte plocka bland lite kurser som verkade intressanta och fastande till slut för:

• Sports and the Law in the western world – En komparativ kurs av idrottsjuridiken i Australien, USA och Europa

• International criminal law – Kurser berör främst brott mot krigets lagar och de internationella tribunaler som satts upp efter andra världskriget, Jugoslavien, Rwanda m.fl. för att lagföra krigsförbrytare.

• Dispute resoltion – Vilket närmast motsvarar vår Förhandling och medlingskurs och precis som i Uppsala ska det vara en ganska slapp sådan.

• Cyberspacelaw – Grundläggande kurs som berör dagsakutuella juridiska problem som kan förekomma på internet (vågar man gissa på att den främst kommer behandla nedladdning?)

Den sista kursen fick jag slänga in då jag måste komma upp i 24 units of credits vilket i vanliga fall antingen utgörs av 3 st 8 poängskurser eller 4 st 6 poängskurser. Mina kurser var dock en blandning vilket innebar att jag bara kom upp i 22 poäng och fick slänga in den här sista lilla kursen som bara utgör 3 poäng och medför att jag kommer upp i 25 poäng. Internationella hade visserligen inga problem med att jag bara läste 22 poäng, och det hade verkligen inte jag heller som ni kanske förstår, men juridiska där hemma kräver att man läser 24 poäng för att jag ska kunna tillgodoräkna mig kurserna som min tematiska termin. Hade jag bara läst 22, eller t.om. 23,5 för den delen, hade jag inte fått tillgodoräkna mig någonting. Snacka om allt eller inget.

Det visade sig att några kurser redan var fulla, de har ett system där studenterna själva registrerar sig på kurserna och en först till kvarn-princip, men de reserverar alltid ett par platser för oss utbytesstudenter som australiensarna bara kan ta ifall ingen av oss vill ha dem. Som tur var hade ingen annan utbytesstudent orkat ta sig upp klockan åtta på morgonen så alla extraplatser fanns kvar och jag fick alla mina fyra förstahandsval.

Nästa potentiella hinder var att scheman inte fick krocka på några kurser – då skulle man inte få dem godkända. Det visade sig vara det minsta problemet för mig då två av kurserna är intensivkurser som man läser under en heldag, en gång i veckan vid fyra tillfällen. Dispute Resolution går alltså fyra onsdagar i rad i mars och International criminal law vid fyra heldagar i maj. De andra två löper över hela terminen med föreläsningar en dag i veckan/kurs. Därmed kommer jag aldrig behöva läsa mer än tre kurser åt gången eftersom Dispute Resolution och International criminal law aldrig sammanfaller och de andra två kurserna har föreläsningar på måndagar och tisdagar.

För att sammanfatta det hela betyder detta i klartext att jag bara läser tre kurser parallelt istället för fyra, endast har föreläsningar på måndagar-tisdagar (och fyra onsdagar i mars) och därmed är ledig varje torsdag och fredag under hela terminen. Det visade sig även vara bättre än så – ingen av kurserna jag läser har några sluttentor. I vanliga fall har man tre veckor ledigt för tentaplugg i juni och därefter tentar man samtliga sina kurser under sista veckan i juni. Men eftersom jag som sagt inte har några sluttentor har jag inte heller något tentaplugg och min termin slutar alltså i slutet på maj! Glömde jag säga att lektionerna inte drar igång förrän den 9 mars? Jag börjar förstå varför det är så populärt att vara en utbytesstudent!

Resten av dagen gick åt att leta boende vilket tyvärr gick sådär. Folk lägger visserligen ut ton med annonser men aldrig några bilder vilket gör det ganska svårt att få en uppfattning. Och det är inte direkt en stad av Uppsalas storlek där man kan cykla runt överallt utan man behöver minst någon timme för att ta sig mellan platser. Framförallt av den anledningen att kollektivtrafiken är ganska taskigt utbyggd i det här landet då alla kör bil. Det går bussar från alla områden in till stan eller större knutpunkter men väldigt sällan mellan de olika områdena. Man behöver alltså många gånger åka in till stan och sedan byta buss för att komma ut till ett annat område som kan ligga granne med det första området. Och det är inte heller så fiffigt att man kan åka på samma biljett, eller köpa en biljett för hela resan på första bussen. Nej nej, varje bussresa är en separat resa som man måste betala mellan 10 och 15 kronor för. Men lite cred ska australiensarna faktiskt också ha, man betalar nämligen bara halva priset på all kollektivtrafik som student. Och köper man ett veckokort kan man åka obegränsat för ganska lite pengar. Det roliga är dock att det inte går att köpa månadskort eller terminskort i vanliga affärer. Detta måste man ansöka om hos bussbolaget.

Som sagt, kollektivtrafik är inte deras starkaste kort.

Det sista värt att skriva om är att det tydligen görs en distinktion mellan exchange students och international students. Exchange students är sådana som jag, som är här på utbyte från partneruniversitet. International students är alla icke-australiensare som är här och betalar för sig. Det finns egentligen ingen större skillnad mellan oss, utom två som visat sig vara ganska viktiga. De internationella studenterna har inga platser reserverade för sig på kurserna som vi har, och de är inte heller berättigade till rabatten på kollektivtrafiken som jag skrev om ovan. Lite knasigt med tanke på att de betalar för sig, och inte vi.

Kvällen ägnades åt grillning med svenskarna från Uppsala nere på Bronte Beach och för första gången sedan jag kom ner hit hade jag mindre än 20 minuters väg hem!

Dagens Andreas-citat - "Det gör inget, jag är j*vligt ofräsch av mig" apropå att man har så mycket att göra de första dagarna att man knappt hinner duscha.