Men vi tar det från början. När jag, ganska uttråkad, har stått och väntat på att bussen skulle börja släppa på oss i en dryg halvtimme hör jag plötsligt två killar prata svenska med varandra. Det visar sig ganska snabbt att en av dom är ingen mindre än Joels (som jag läste T5 ihop med) lillebror Elias som är ute och reser med sin kompis Jonas. Det tog inte många minuter för att ha riktigt trevligt med dom grabbarna. På båten börjar någon av dem, när jag är ganska djup försjunken i min nya favoritserie The Office, snacka med två svenska tjejer från Göteborg, Linda och Mimmi, som även de visar sig vara väldigt härliga. När vi kliver av båten på Koh Pah Ngan har det på något vis blivit en självklarhet att vi fem ska leta boende ihop – utan att någon sagt det rakt ut eller ens föreslagit något i den riktningen. Sagt och gjort, men det visade sig vara allt annat än lätt. Det var precis som fullbokat överallt som vi hade anat, då det var dagarna innan det välberömda full moon party. Efter lite snack och mutor lyckades Elias dock få en man att skaka fram en schysst bungalow på västra (eller östra) Har Rin dryga tio minuters promenadväg från östra (eller västra) Hat Rin – där festen äger rum.
De tre närmaste dagarna ägnades, precis som på Ko Samet och Ko Chang, mest åt att ligga i hängmattan, läsa en bok, kolla på film och snacka skit med folk. På kvällarna var det grymt bra fest nere på stranden och jag har fortfarande ingen aning om hur många människor som egentligen var där nere på plats samtidigt. Jag har hört allt mellan 8000 – 35000 och kan verkligen inte säga om det ena är mer sant än det andra. För egen del hade jag nog som roligast de två första kvällarna. Kombinationen av nyhetens behag och det faktum att stranden inte var så full av människor så att man fick kliva över/på dem för att ta sig fram gjorde att det var en riktigt skön stämning. Tredje kvällen, tillika full moon kvällen, var visserligen ingen dålig utekväll men det var lite dräggigare, mer fylla, och testosteron (dvs killar som skulle knuffa och bråka med allt som råkade komma i deras väg vilket var en hel del med tanke på att det var ett tiotal person per kvadratcentimeter strand) än de två föregående. Morgonen, eller snarare eftermiddagen eftersom klockan var efter två på dagen, efter var det fortfarande full rulle på en av klubbarna uppe på en klippa som körde ravemusiken på högsta volym och med det tyngsta gardet med rödsprängda ögon kvar på dansgolvet. Intressant nog var inte en enda av dem under fyrtio år…
Den sista dagen ägnades i princip bara åt att ligga relativt trasiga framför en stor TV och kolla på film hela dagen innan det var dags för mig att lämna mitt nyfunna, och grymt roliga, resesällskap för Krabi. De andra fyra skulle, precis som nästan resten av folket på ön, vidare till Ko Tao. Jag hade gärna anslutit då jag både hade väldigt trevligt med gänget och framförallt eftersom Timbuktu ska uppträda där om några dagar, men mina resedagar börjar närma sig sitt slut och jag måste börja röra mig söderut mot Singapore för att inte missa flyget till Sydney. Resan till Ko Pah Ngan var egentligen en bonus som inte var inplanerad överhuvudtaget. Tanken var att skippa öarna öster om Thailand och fokusera på Krabi och Koh Phi Phi men då det slumpade sig att det var full moon när jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag en liten rokad mellan Phi Phi och Koh Pha Ngan.
Jag har även fått förklaringen till alla israeler i Thailand. Tydligen får de inte resa till de muslimska länderna Malaysia och Indonesien (och deras medborgare får i gengäld så klart inte åka till Israel) varför israelernas val av resemål till solen i Sydostasien begränsas till ganska mycket just Thailand.
Jag hoppas att ni alla mår bra där hemma och jag tänker på er varje dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar