Dag två - "nollning"

Idag satte så ”nollningen” igång för oss utbytesstudenter. Nollning känns inte som ett helt klockrent ord då det skiljdes sig åt en del från den nollning man känner till hemifrån. Förmiddagen ägnades mest åt välkomsttal och presentationer av universitetet, Sydney, Australien och alla spännande saker vi har framför oss. Det var inte mycket fokus på studierna om jag säger så… Vid lunchtid bjöd de på grillat och vi fick träffa våra Aussie-mates som ska vara våra faddrar. Där måste jag säga att de gjort ett grymt jobb, då min mate Rick läser juridik, ska på utbyte till Uppsala till hösten och har både samma klocka och telefon som jag har! Skön kille som uppfyller alla de stereotypiska fördomarna man kan ha om australiensiska killar. Vi ska börja lira squash ihop och det visade sig att även han ska läsa kursen i Dispute Resolution.

Eftermiddagen skulle ägnas åt någon slags skattjakt på skolan med främsta syfte att man skulle lära sig hitta på campus (mer om det snart) men var ganska dåligt uppstyrt. Vi var egentligen uppdelade i grupper men av det blev det inget. Jag hade som sagt tur att dels hitta min mate överhuvudtaget, till skillnad från många andra, och dels få en trevlig sådan så vi kunde vara med och leka lite men det var många som var ganska bortkollrade och avvek ganska snabbt. Synd eftersom man inte riktigt fick tillfälle att prata med någon annan av studenterna.

På kvällen var det Stand up på baren och de hade tydligen dragit dit någon kille, Adam Hills, som var lika välkänd för australiensarna som Magnus Betner är för oss svenskar. Och jag kan förstå varför. Killen var hur duktigt som helst och om någon kan interagera med sin publik så är han mannen. Han hann med att sno en killes laptop och använda den på scen under showen, få upp en annan kille som rev ner affischerna från sponsorerna och ytterliggare fyra killar som skulle bilda ett Bon Jovi band och sjunga Livin on a prayer. Innan Hills var det en presentatör, en riktigt ung grabb och en äldre lesbisk kvinna (döm inte mig, det var hon som pratade om sin sexuella läggning genomgående under hela hennes stand up) som värde upp publiken. Den unge killen var ganska orutinerad och tyvärr gick inte riktigt hans skämt hem. Man märkte hur han började bli nervös och röra ihop saker vilket inte gjorde det hela bättre. Till slut ropade någon ur publiken ”Step down” och därefter tog det inte många minuter innan han tackade för sig. Jag och Andreas led verkligen med honom från våra platser och som tur var hade resten av publiken vett nog att ge honom en ordentlig applåd när han gick av. Men ännu bättre var presentatören som, när han återtog scenen efter killen, vände sig direkt ut mot det håll i publiken där någon ropat och erbjöd personen i fråga att komma ut ur mörkret, upp på scenen och säga samma sak i ansiktet på den lille killen, presentatören och resten av publiken. Därefter ägnade han ett par minuter åt att förlöjliga fega personer som buar ut, i mitt tycke väldigt modiga människor, som ställer sig upp på scen framför 500 personer och gör ett ärligt försök på någonting som de har en passion för. Helt rätt. Om inte personen i mörkret skämdes efter det så vet jag inte vad som skulle kunna få en människa att skämmas. Även Hills avslutade sin show med att berömma killen för hans talang och mod och var övertygad om att killen om några år kommer vara en väletablerad komiker som borde spotta den buande personen i ansiktet nästa gång han ser honom. Det var faktiskt en väldigt intressant kontrast att se de här två komikerna som annars ägnade hela sin tid att skämta och spexa vara genuint förbannade och tala klarspråk.

Jag måste säga några ord om campusområdet också. Det är en gigantisk yta där man samlat samtliga intsitutioner och fakulteter. Raka motsatsen till Uppsala alltså där allting är väldigt utspritt. På campus finns även två banker, ett postkontor, ett tiotal restauranger, ett health center med allmänläkare, ortopeder och tandläkare, ett gigantisk gym med simbassäng, tennis-, fotbolls, rugby- och ett antal andra planer för att utöva alla möjliga och omöjliga bollsporter och en hel säkerhetsavdelning som har öppet 24 timmar om dygnet och eskorterar studenter som pluggar efter mörkrets inbrott till deras bil eller närmaste busshållplats. Jag vet inte om det sistnämnda är något positivt eller inte. Det är ju förvisso schysst att det finns en sådan service men samtidigt är just det lite oroväckande att det behöver finnas en sådan. Förhoppningsvis finns den främst i preventivt syfte. Campuset har under orientationweek förvandlats till en gigantisk marknad där varenda klubb, förening eller organisation har ett litet bås där de ställer ut och det kryllar av företag som bjuder på diverse gratisprodukter.

Nackdelen verkar vara att studentlivet är ganska begränsat, ovanstående till trots. När lektionerna slutar åker alla hem till sitt, och att bo på campus ska inte vara någon hit alls. Ganska ensamt under kvällstid och helger. Föreningar och klubbar finns det visserliggen av i hundratal men de är inte aktiva i långa vägar på samma sätt som i Uppsala och studentkåren annordnar inte mer än ett par tre fester per termin. Å andra sidan menar många att eftersom det finns så himla många ställen att engarera sig på så kan man fylla ut sin vecka ganska bra ändå. Det blir bara det att det får bli lite av mycket och inte tvärtom som det kanske skulle vara om man engagerade sig i en nation i Uppsala.

Australiensarna är ett väldigt trevligt folk som det är lätt att lära känna. Tidigare under dagen satt jag och häckade framför en dator när jag letade boende. Ganska snabbt, och lika naturligt, började jag och tjejen bredvid mig prata och tio minuter senare hade hon erbjudit mig att ge mig en guidad tur runt stan. Något hon bara menade skulle vara roligt då hon faktiskt jobbar som turguide för turister som extraknäck och skulle tycka det var skönt att slippa skeppa runt en stor grupp människor som om hon vallade får.

I övrigt har jag märkt att de har några likheter med jänkare. Alla har en bil och kör precis överallt, de pratar med allt och alla, verkar vara relativt religiösa (av det drygt 150 klubbarna och föreningarna på skolan tror jag säkert att 25 är diverse religiösa studentorganisationer och hyser en stark tilltro till charitywork. Av vad jag har förstått av amerikaner tror de betyldigt mer på charity än att betala skatter som staten sedan fördelar, och australiernserna verkar ha ett liknande synsätt. Överallt ser man insamlingar för offren för bränderna utanför Melbourne och UNSW ska kommande helg annordna en stor utomhuskoncert med välkända artiser som uppträder gratis och där alla intäkter oavkortat kommer doneras till återuppbygganden av de brandhärjade områdena.

Dagens Andreas-citat – ”Jag har ingen j*vla moral överhuvudtaget” apropå…ja, kanske bäst att låta vara osagt.