Sådär - då var den efterlängtade debuten avklarad. Det var lite nervöst eftersom det var första gången. Jag visste inte riktigt hur man gjorde och var rädd att göra fel. Jag tänkte att de andra skulle prata om det och skratta åt mig. Men det gick bra, riktigt bra. Så bra så att jag kommer göra det igen. Det kommer hända fler gånger.
Ja, surfa alltså - vad trodde ni?!?!
Klockan 07.00 imorse knatade jag de dryga 25 meterna ner till stranden för min första surflektion. Jag måste erkänna att jag inte var supertaggad i början då det var alldeles för tidigt, kallt i vattnet och framförallt - de flertalet hajattacker mot surfare som har skett de senaste veckorna har alltid skett antingen i gryning eller solnedgång. Men dessa tankar skingrades ganska omgående...Den första halvtimmen ägnades åt att lära sig rida med de småvågor som redan hade brutits längre ut i havet liggandes på magen. Därefter gällde det att fånga dem stående vilket var betydligt svårare. Men jag hade nybörjarturen på min sida och lyckades faktiskt ganska väl. Tur var väl det för jag visste att det fanns en risk att jag med mitt korta tålamod skulle tröttna ganska snabbt om jag bara fick lära mig hur man bäst trillade av en bräda för att inte slå sig. Den sista timmen fick jag prova på att surfa (dvs försöka stå upp och hålla balansen någorlunda) på de gröna vågorna, vilket är de större och obrutna vågorna längre ut. Även detta gick över förväntan och jag kan inte sluta längta efter min nästa lektion!
Eftermiddagen ägnades åt första "fotbollsträningen" med Europe United - det fotbollslag bestående av utbytesstudenter som vi registrerat till universitetets six-a-side. Vi hade bestämt oss för att mötas upp vid fyra-tiden nere i Bronte Beach för att lira lite och därefter grilla. Som vanligt i Sydney är det omöjligt att ens komma någorlunda i tid och folk droppade in mellan fyra och kvart över fem. Ännu mer som vanligt var det såklart killen som (skulle ha) bollen som kom sist. Nu visade det sig att han inte hade hittat en, men vi lyckades låna en av några vänliga själar på stranden. Tyvärr fick vi avbryta efter en halvtimme då himlen öppnade sig och regnet börjat vräka ner. De senaste dagarna har alla följt samma mönster. Strålande solsken på dan följt av åska, blixtar och ösregn på kvällen. Det blev dock en liten grillning när det slutat regna och det visade sig dessutom att ett trettiotal andra utbytesstudenter från vårt universitet hade kommit på samma tanke. Det är väldigt tacksamt att grilla här nere då det står gasgrillar uppställda på rad längst stranden redo att användas bara man trycker på en liten svart knapp.
Man träffar väldigt mycket folk och lever ett ganska bekvämt liv som utbytesstudent men jag måste också erkänna att jag verkligen börjat sakna att umgås med riktiga vänner. Folk man känner sedan länga och bara kan vara sig själv med. Personer som man inte behöver ställa samma uttjatade frågor som varifrån de kommer eller vad de läser för någonting. Människor som man känner utan och innan. Vänner som man kan sitta tyst med i flera minuter utan att det känns dumt och man måste komma på något konstlat att säga bara för att bryta tystnaden.
Allmäna observationer:
Irländska kan vara den fulaste av alla engelska dialekter.
Amerikanerna här nere fortsätter att ge mig vatten på min kvarn. Idag berättade en kille att när de snöade hemma hos honom senast och han var för lat för att skotta kom han på den briljanta idén att köpa en "fire-blower" för att smälta all snö (detta kan alltså köpa i närmaste vapenaffär i USA tillsammans med valfritt vapen). Det enda han inte tänkte på var att sopa undan vattnet, så det smälte till is med resultatet att när han körde upp med sin bil på garageuppfaren fick han sladd och körde rakt in i garagedörren.
Det saknar all logik i rugby/amerikansk fotboll när det redan ligger typ nio killar i en hög och slås om en boll som ligger underst och det kommer ytterliggare en kille och slänger sig över dem. Vad hoppas han på att åstadkomma egentligen?
Varför får man maten på McDonalds här nere i en papperspåse även om man ska äta på restaurangen?
Det var allt för denna gången! Jag hoppas ni mår väl!
söndag 15 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hallå George!
SvaraRaderaSkönt att höra du lever livet... Jag skulle vilja se lite bilder när du är ute och dominerar på surfingbrädan!
För övrigt så har jag också funderat på den där rugby/amerikansk fotboll-grejen. Men när man sedan går till själv, så inser, i vart fall jag, att jag hade nog fan också slängt mig på högen mest för skojs skull och inte för att jag hade trott att jag skulle åstadkomma något konstruktivt...
Hoppas du har det fortsatt underbart!
Ha ha, jag älskar din blogg! =) Inlägget om amerikanska fotbollen fick mig att skratta högt! Saknar dig som fan min älskade vän! Snart ses vi!
SvaraRadera