Besök hemifrån

Det har ju inte blivit så mycket skrivande de sista tre veckorna men det finns faktiskt en såväl naturlig som, framför allt, trevlig förklaring till detta. Jag skrev ju för ett par inlägg sedan att jag framförallt saknade två saker. För två måndagar sedan slog mina önskningar in. Sofie kom ner för ett 16 dagar långt besök och hade dessutom med sig en hel påse godis som jag hade en förhoppning om skulle räcka ett tag men lyckades trycka i mig på några dagar.

Precis som jag skrivit tidigare har jag verkligen saknat att få umgås med någon som man känner väl och som man bara kan vara med. Umgås utan att behöva tänka efter vad man säger eller hur man säger det. Någon som man kan sitta tyst med utan att det uppstår någon pinsam tystnad. Allt detta och mycket mer fick jag när min söta flicka kom ner på besök. Då Sofie redan bott i Sydney tidigare slapp vi avverka alla tråkiga, obligatoriska sevärdheter utan kunde ägna oss åt höjdpunkterna istället. Kortfattat blev det goda middagar, en del sol, bad och grillning på "de fem stränderna", en promenad över Harbour Bridge där vi blev vänligt men bestämt informerade om att det kostade ett antal hundra dollar i böter att knata på fel sida bron som vi gjorde, en pjäs på Sydney Opera House och en trevlig utflykt längst "the food and wine trail" med Eva-Maria och David. E-M och David hade dessutom vänligheten nog att låna oss deras extrarum i deras lägenhet så att vi slapp trängas i min våningssäng med min roomie Liam.

Tyvärr har alla goda ting ett slut och i onsdags åkte Sofie hem och passade dessutom på att ta med solen hem till Sverige. Sedan hos åkte har det i princip regnat varje dag medan jag får ständiga rapporter om strålande sol och annalkande vårstämning där hemma.

På tal om något helt annat håller jag på att bli hur allmänbildad som helst tack vare Sveriges Radio P3 och de gigantiska avstånden i den här staden. Det kanske inte verkar som om kopplingen är självklar här men den finns. Olle tipsade mig nämligen för ett tag sedan att man kunde ladda ner P3 dokumentärer som podcasts, och eftersom man får räkna med en dryg fyrtio minuters enkelresa på bussen vart man än ska ta sig, så har jag hunnit avverka rätt många årtiondes historia.

Det har även hunnits med lite skolarbete och imorgon har jag en presentation tillsammans med två italienare om Bosman-domens legala implikationer på fotbollen. Det ska bli intressant att försöka förklara EU och de fyra friheterna för ett tjugotal sportstokiga amerikaner som tror att Sverige är en liten stad någonstans i USA (jag vet att ni säkert har hört det förut - men denna gången är det inget skämt). Italienarna är hur trevliga som helst men att umgås med dem har även gett mig en liten (läs gigantisk) fingervisning om varför Italien haft ett drygt sextiotal regeringar på lika många år och en stor portion förståelse för vad Oscar ibland upplever som den "italienska (in)effektiviteten". Varannan minut tar de en kafferast, och varannan en rökpaus samtidigt som alla deras diskussioner låter som om de vill ta livet av varandra. Anledningen till att jag förresten kan skriva detta blogginlägg är för att jag blivit klar med min del för ungefär en timme sedan medan italienarna fortfarande "jobbar" på sina... Och just när jag tvekade om det var orättvis att skriva de senaste meningarna frågade en av dem mig "George - do you e smoke"? och sedan försvann han (igen).

Imorgon bär det av för en två veckors semester till Nya Zeeland. Jag har köpt ett busspass som tar mig runt södra ön. Det ingick även ett nordpass men det är tveksamt om det kommer hinnas med. Efter tre dagar kommer Jonas som jag träffade på Koh Pan Ngang att ansluta i Westport så jag kommer få lite resesällskap den här gången.

Passa på och njut av våren där hemma, särskilt Uppsala gör sig som bäst under den här tiden på året. Önskar att jag kunde vara där med er!