Mardi Gras

Tillbaka i Sydney på lördagsmorgonen och precis i rätt tid för avslutningen på den stora gay-festivalen Mardi Gras som pågått ända sedan jag kom. Festivalen avslutades med en traditionell parad i sann Pride-anda. Halva stan hade spärrats av för att göra plats för festivaltåget och vi var ute i god tid för att kunna få en skymt av den. Lite för god till skulle det visa sig. Det hade nämligen florerat otaliga rykten om vilken tid tåget skulle börja – allt mellan 19 till 23 och att tåget redan hade gått på förmiddagen. Vi var på plats runt femtiden bara för att inse att sanningen låg någonstans mitt emellan, kvart i åtta skulle marschen börja. När den väl sparkade igång var vi ordentligt trötta på att stå och vänta men piggnade snabbt till lite. Det var alla sorters människor, motorcyklar, lastbilsflak, färger, utklädnader och musik som promenerade förbi. Slående var alla budskap som grupperna stod för. Det var alltifrån det mer väntade jämlikhet för alla till det lite mer otippade om stöd till offrena för bränderna utanför Melbourne. Men det som imponerade mest på mig var faktiskt statsapparatens och myndigheternas manifestation. Det var poliser, brandmän, ambulanspersonal, militär, lokaltrafik och politiker som tydliggjorde att de stödde och verkade för HTB-rörelsen. Och då inte bara de som själva var homosexuella utan även deras vänner, familjer och kollegor. Detta i ett land där homosexualitet var kriminellt för bara ett tjugotal år sedan. Detta i samma stad där den första paraden för 31 år sedan avbröts genom att polisen, efter att ha trakasserat deltagarna under hela marschen, misshandlade de sista tappra deltagarna, och tidningarna morgonen därefter publicerade namnen på tre hundra deltagare vilket ledde till att flertalet av dem fick sparken från sina jobb.
Utvecklingen går snabbt framåt, som tur är!